Amerikanska forskare sågar Villaägarnas påståenden om elektroosmos.

Så kallad elektroosmotisk pulsteknik (EOP) är sedan länge en internationellt vedertagen metod för att hindra uppstigande markfukt att tränga in i porösa (kapillära) material som t.ex betong. Tekniken är vetenskapligt verifierad i en mängd olika tester, både i laboratoriemiljö och i fält. De kanske mest ingående är utförda av U.S. Army Corps of Engineers, som ansvarar för underhållet av samtliga militära och federala byggnader i USA, från ammunitionsförråd och personalbostäder till  Federal Reserve i Washington D.C. och Vita Huset. Som en bekräftelse på forskningens nivå belönades man 2011 med den prestigefulla utmärkelsen IEEE Division New Electrochemical Technology Award från The Electrochemical Society, ett sällskap som räknar ett antal Nobelpristagare som medlemmar, t.ex. 2014 års pristagare i fysik Isamo Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura. Trots detta och trots 10.000-tals installationer runt om i världen framhärdar Villaägarnas Riksförbund att tekniken inte fungerar. Inte under några som helst omständigheter. I samband med detta avfärdar man ovannämnda forskning som oseriös och ovederhäftigt.

Vi har konfronterat en av de främsta forskarna vid U.S. Army ERDC-CERL, Michael K. McInerney, P.E.(klicka på namnet så kan du ta del av hans imponerande meritförteckning) med Villaägarnas påståenden och härunder kan du läsa hans svar. (Du finner hans orginalsvar på engelska i slutet av detta inlägg.)

Villaägarna första invändning att resultaten från fälttesterna är utan värde eftersom man inte kontrollerade andra faktorer som kunde påverka resultaten, t.ex. regn, temperatur och ventilation.

Michael K. McInerney svarar att det inte var nödvändigt att kontrollera dessa faktorer så länge som vi mätte dessa och tog med deras effekter i beräkningen. Dessutom genomfördes kontrollerade laboratorietester för att verifiera teorin om EOP-tekniken och hur den fungerar.

Villaägarna andra invändning är att resultaten från fälttesterna berodde på reparation av sprickor.

 Michael K. McInerney svarar att detta är en vanligt förekommande missuppfattning. I vissa fall räcker det med att laga sprickor, det beror på hur vattnet/fukten transporteras genom betongen. Om det endast transporteras genom sprickor (och utan förekomsten av hydrauliskt tryck) så räcker det med att reparera sprickorna. Men om vattnet/fukten transporteras genom porerna i betongen och det förekommer ett hydrauliskt tryck (d.v.s. kapillärt uppstigande markfukt) så är EOP-tekniken det enda sättet att stoppa det.

Villaägarnas tredje invändning är att resultaten från laboratorietesterna inte är giltiga eftersom man använde "dopat" vatten (d.v.s. vatten med en högre salthalt än "vanligt" vatten) och att detta resulterar i en betydligt högre flödeskapacitet än under normala betingelser.

Michael K. McInerney svarar att vi använde "dopat" vatten för att öka flödeskapaciteten (och därmed förkorta testperioden).  Vi använde standardiserade kemikalier i den mängd som föreskrivs av ASTM (American Society for Testing and Materials) för tester av elektroosmos. Vi genomförde dessutom flera tester där vi använde "vanligt" vatten för att verifiera EOP. (Denna fråga retade upp mig. Det är uppenbart att de [Villaägarnas Riksförbund] varken har läst eller förstått beskrivningen av den elektroosmotiska processen, i synnerhet när det gäller den roll som joner och katjoner spelar. Sannolikt vill de inte förstå. Jag rekommenderar dem att läsa Tikhomolovas bok [Tikhomolova, K.P., Electro-Osmosis (Ellis Horwood Ltd., Chichester, West Sussex, England, 1993] som innehåller många publicerade referenser om electroosmos.)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Here are some brief answers to your previous questions.

a.) The first is that the pilot test is without merit because you didn’t control other factors that could have influence on the result, such as rain, temperature and ventilation.

 We don't have to control them, just measure them and take their effects into account. We did the controlled laboratory tests to verify the theory and performance of EOP.
   
b.) The second is that the pilot test result is due to the repair of cracks.

 This is a common misconception. In some situations crack repair is sufficient, it depends on how the water/moisture is traveling through the concrete. If it's just  traveling through the cracks (and there is no hydraulic pressure) then crack repair will be enough. But if it's traveling through the concrete pores and there's hydraulic pressure then EOP is the ONLY way to stop it.   
   
c.) The third is that the lab test results are not valid because of the use of doped water, and that this has a much higher flow capacity than under normal circumstances.

 In the laboratory the water was doped to increase the conductivity. We used standard chemicals and amounts prescribed by ASTM for electroosmotic tests. We did several fields tests which used "natural" water to verify EOP. (This question really ticked me off. They obviously did not read, nor understand, the description of the electroosmotic process, specifically the role of the ions and cations. And they probably do not want to. The book by Tikhomolova is an excellent reference.)

 I don't know what else I can do to assist you in fighting the nay-sayers. It seems like no matter what documentation you present they are going to find some reason to dismiss it. [By the way, you should pick up the book by Tikhomolova, K.P., Electro-Osmosis (Ellis Horwood Ltd., Chichester, West Sussex, England, 1993) it contains many published references on electroosmosis.]